Det kan vara ganska tråkigt att komma på rubriker ibland... Bara så ni vet det. 
 
Idag har jag jobbat. Inte så ovanligt. Däremot åkte jag på utflykt med en boende hem till mig själv. Vi lunchade i trädgården sen tog vi en promenad med Tassie. Så det har varit en lugn jobbdag måste jag säga.
 
Spöregn och åska. Spännande promenad vi fick :)
 
Kan bara konstatera att Tassie skulle vara en perfekt vårdhund. Kanske är något att satsa på i framtiden? 
 
 
 
Nu har jag förberett massor inför morgondagen. Allt för att underlätta ett tajt schema. Men det ska bli så skönt och kul att komma iväg, då gör det ingenting om schemat är lite småtajt. Har varit hemma hos mamma och bytt bil, hämtat biljetter och Ice. 
 
När jag kom hem kom Jenny och hennes söta hund Siri över. Vi tog en promenad ner till sjön. Jag tog ett litet kvällsdopp, väldigt skönt. 
 
Siri, Tassie och Ice vid badplats 
 
Sen blev det riktigt mycket bus. Jag undrar lite över Ice avståndsbedömning. Han kom i full fart rakt emot mig, jag ser att han ser mig och antar att han ska sakta ner. Det gör han inte, han springer i full fart rakt in i mig. Sen sprang han över Siri. Jättekonstigt, har aldrig varit med om att han gjort så. Antingen var han alldeles överlycklig eller så börjar han se lite dåligt.
 
I sin helhet en trevlig kväll :)
 
Va ungeför 1 1/2 vecka sedan jag joggade sist. Tänkte att det skulle bli lite extra tungt och bestämde i förväg att jag skulle gå pw 2km och mjukjogga 2 km. Så blev det inte!
 
Värmde upp med 1km pw. Sen drog jag igång och joggade. Det va så skönt, kände hur jag bara ville öka takten hela tiden. Jag lät de ske, helt plötsligt spurtar jag. Kan ni förstå? Jag spurtade och fick en sån adrenalinkick. Lyckokänsla! Jag kan knappt förstå själv, benen bara flög fram. Lätta, långa och kvicka steg. Helt otroligt, kände mig ostoppbar. Va tvungen att sakta ner och göra om då och då för att få accelerera igen, det va så skönt känsla. 
 
 
Kan knappt hänga med i framstegen själv. För ett år sen gick jag fortfarande på kryckor och va sjukskriven för benskadan. En allvarlig benskadan, jag skulle troligen inte skulle kunna springa igen.fick jag veta när jag blivit opererad. Mycket jobb. Mycket tårar och smärta. Mycket träning och nu är jag här. Jag flyger fram över backen. Kutar fram ca 1 år och 8 månader efter olyckan. Jag känner mig så glad. Jag kan inte bara jogga, jag kan springa snabbt nu också :)
 
Höll fast vid mina 2 km spring/jogg. Avslutade med 1,5 km PW hemåt. Känner mig jättenöjd över den "nya" känslan jag fick idag. Helt fantastiskt!
 
Tassie var också nöjd ä, hon blev alldeles överlycklig när jag började jogga och ville busa. Resultatet blev att hon höll på att lägga krokben för mig. Tokiga älsklingshund :)
 
Sova nu, väckarklockan ringer tidigt imorgon!